Legat sjuk hela dagen, så har hunnit fundera lite.. Vad hade jag gjort idag om jag inte flyttat till Karlstad?
Hade jag bott kvar i Glasgow om jag inte hade åkt hem? Hade jag jobbat,pluggat eller vad hade jag gjort? Kanske hade blivit galen på regnet till slut, eller man kanske blir van det som syrran blivit? ;-) På tal om syrran- där har vi en person jag verkligen beundrar och är stolt över, drar till ett okänt land och börjar om på nytt, det är så starkt, tror inte många skulle klara av det. Hade jag inte haft syrran i Glasgow, hade jag aldrig tänkt tanken att plugga där heller. Hon är min klippa, och kommer alltid finnas där för henne.
Sen då? Om jag hade bott kvar i Haparanda? Vad hade jag gjort idag? Fortfarande varit arbetslös? Skulle jag fortfarande springa på krogen o dricka upp pengar jag inte har? Hade jag fortfarande levt det livet jag gjorde då? Det livet jag tyckte var bäst för mig, för att jag kände att jag inte förtjänade något bättre? Är faktiskt riktigt glad att jag kom därifrån, alldeles för liten stad, och man har inget privatliv. Fast är väl så i alla mindre städer-säkert likadant i Karlstad med, men här känner man inte varenda kotte man ser på stan, vilket är såååå skönt! Slippa dom där blickarna från människor som man vet tänker "Jag vet nog allt vad du gjorde ihelg".
Började leva på riktigt först när jag flyttade hit, lämnade det gamla bakom mig och startade ett nytt liv. Och det är även nu jag lärt mig att uppskatta mina föräldrar mer också, tog dom förgivet förut, och blev galen så fort dom yttrade ett enda ord. Nu blir jag bara glad så fort jag får prata med någon av dom. Dom ska också ha ett stort tack, fanns stunder jag kände att jag inte orkar vara kvar här, men dom fortsatte att peppa mig, sa att jag inte skulle ge upp. Syrran är också en stooooor del av att jag är kvar här. Hon har bevisat för mig att bara man vill, så går det. Ibland måste man bara kämpa lite extra!
Och jag vet, jag har hört, att många i Haparanda sa att jag skulle komma tillbaka om några månader efter att jag flyttat, men.. Jag har bott här i ett år, och lär bli många fler också! :)
Det roliga är att man verkligen inser vilka som är ens riktiga vänner efter att man flyttat, så jag vill tacka vissa som bevisat att bara för att man bor långt ifrån varandra betyder det inte att man inte kan hålla fortsatt kontakt. Mia, Eini, Meri, Inkku och Janne V, ni är för underbara! :)
Känner att jag skrivit alldeles för mycket skit här nu, får bli sängen nästa, vila huvudet lite.
Och nedräkningarna har börjat: 8 dagar kvar tills jag åker till happis, och 2 veckor tills älsklingen min kommer hem. Han är världens bästa, tack för att du finns och orkar med mig ;-)
Puss&Kram, Mia
1 kommentar:
tack gumman :* du är bäst du med !!
Skicka en kommentar