Update.

Verkligen mycket som hänt sen sist. Jag och Staffan väntar vårat första barn, beräknas komma 2:a maj.. Känns som en evighet tills dess dock!

Den här graviditeten har gått lite upp o ner om man säger så. För det första var det en jävla omtällning när jag plussade. Gjorde testet pga mina humörsvängningar(dom som känner mig väl vet att jag annars också har det, men nu var det extremt) och sen så var jag så jävla varm hela tiden. Satt i bilen med ac:n på full kraft, och iskallt skulle det blåsa också, och ändå var jag varm.

Jag har ju alltid sagt att jag slutar röka så fort jag blir gravid, och det gjorde jag. Så fort jag såg plusset fimpade jag. Det måste vara det svåraste jag någonsin gjort, var rökare i ca 9 år, och på några minuter får jag inte röka längre.

Det jobbigaste måste ändå ha varit när vi fick beskedet om att bebben kunde ha downs syndrom, risken låg på 1/5. Åkte till usa i 3 veckor, johej.. Där kunde man ju inte slappna av för 5 öre för jag visste att när vi kommer hem skulle vi göra fostervattensprov..
Provet i sig gick väldigt fort, såg bara så brutalt ut när hon stack i nålen som var en halv mil lång.. Sen var det bara att vänta på provsvar.. Dom sa det att om provet är positivt och det visar sig att fostret har downs syndrom så kommer dom ringa, och sen om allt är som det ska skickar dom brev. Vi väntade i en vecka, och då hade vi fortfarande inte fått varken samtal eller brev, så jag tvingade Staffan att ringa till sjukhuset för att se om dom fått provsvaren. Som tur var så visade det sig att våran bebis är frisk, och herregud vilken lättnad!

Nu var jag på v.18 ultrat, fick med mig ett foto, och så kollade dom att hjärtat var som det skulle o så.. Allt såg kanon ut förutom att min moderkaka ligger väldigt långt ned tydligen.. Nåja.. Barnmorskan sa att hon tyckte det såg ut som en flicka, men man kan aldrig vara 100 % säker på det.. Måste vara det mest fantastiska jag sett :D

Jaja, tänkte bara skriva av mig lite grann. Haft så mycket känslor inombords så skönt att få vädra lite!